J U L I A R O S É N

Ligger i sängen och försöker sova, kan inte, går inte, måste sova, så fort jag lägger huvudet på kudden och blundar flyger massa tankar runder, om dagens tävling, vad jag kunde gjort så mycket annorlunda, att jag känner mig så elak mot både Lorett och Jonna. Men grejen är att jag har så höga krav på mig själv, jag har verkligen det. vilket både kan vara bra och dåligt...

 

Just nu vet jag inte vad jag ska göra, det känns lite som att Lorett har tröttnat på att tävla, vilket jag kan förstå med mig i sadlen. Hon kanske behöver en längre tränings & tävlingspaus, vad vet jag? eller bara tävla lite nu i höst och inte hoppträna alls? 

 

Då jag har gått runt och varit deppig/ledsen hela dagen hittade jag denna texten på facebook. En grym tjej som heter Johanna Lassnack skrev detta, borde kanske anlita henne som mental tränare? ;) Känner ärligt talat att det hade varit väldigt bra för mig. 

 

" Känslan när du vill hänga dig, begrava dig och aldrig mer gå upp efter en tävling:
Alla har vi varit där och kommer även att hamna igen.
Vad "alla andra" ser det som kan du strunta i, för Du vet vad du kan och vad Du ska.

Det handlar inte om själva uteslutningen eller om de där tre nedslagen du just drog på dig. 
Det handlar om hur du handskas och möts med dem. 
Se det inte som ett misslyckande e