Höjdpunkter från 2014

 
Lilla Petite Juliett kom till världen den 24 maj. 
 
 
Och dagen efter fyllde mamma Lorett 16 år. 
 
 
Firande ett år med världens bästa.
 
 
Vi åkte till Spanien...
 
 
....London...
 
 
... och Köpenhamn
 
 
Jag fick jobb som flygvärdinna
 
Vi blev sambos. 
 
 
Nu blickar vi framåt mot ett ännu bättre 2015. Mina förhoppningar och målsättningar är väldigt röriga just nu, så jag återkommer på den punkten. En sak jag vet är att jag vill utveckla bloggen och mitt fotograferande med min systemkamera. 
 
Later peps. 
 
 

Bryt ihop och kom igen

 
Vet inte riktigt var jag ska börja, dom senaste 10 dagarna har varit en stor berg- och dalbana, minst sagt. Jag ska försöka ta det lite från början och förklara.
 
Som ni vet blev jag ju sjuk förra tisdagen, feber, halsfluss, muskelvärk, illamående och allt därimellan. Jag fick pencilin redan dagen efter på onsdagen som jag skulle ta i 10 dagar, var hemma från skolan då onsdag, torsdag och fredag vilket jag inte gillade, vi hade ju tenta om två veckor!! Kände mig någerlunda bra lördag och söndag och bestämde mig för att köra ner till Flyinge söndagkväll, jag hade ju stalltjänst denna veckan som jag inte hade lust att byta bort... på måndagskvällen efter en fullspäckad dag med stalltjänst, spöregn och föreläsning (eller besök från Skara tror jag?) rann min bägare över, efter att ha pratat med pojkvän och mamma i telefon brast det, jag satt i min säng och storbölade och ville bara hem, bort från Flyinge och hem till mamma. Smsade lite med mamma innan jag somna med tårarna rinnandes nerför kinderna, uppstigning 6.15 dagen efter och dags för stalltjänst. Var ledig på eftermiddagen mellan lunch å eftermiddagsstalltjänsten och låg bara i sängen och sov i typ 3 timmar, jag var helt utmattad och ville bara hem.
 
Onsdag kom, stalltjänst, föreläsning och körning. Efter körningen körde jag hem till stallet för att vara med på ridskolans clinic för Rose Mathisen med Lorett, tanken var då att jag skulle köra tillbaka till Flyinge när den var slut, men jag kunde inte. Jag körde hem till mamma, mailade min rektor att jag kommit tillbaka till skolan lite för tidigt och att jag nu var dålig igen, sjukanmälde mig torsdag och fredag. Där och då ville jag bara skita i allt, hoppa av, flytta hem till mamma och ligga i sängen och inte göra någonting, jag tog min pencilin och grät mig till sömns. 
 
Igår sov jag tills jag vaknade, körde ner till Flyinge på förmiddagen, lyssnade på musik i hörlurarna samtidigt som jag funderade och tänkte på iprincip allt kändes det som, lyssna på magkänslan, hjärtat och hjärnan. Väl nere i Flyinge kändes det faktiskt bra, över förväntat faktiskt. Jag hämtade även ut min skoljacka som kommit och insåg att jag nog hör hemma i Flyinge iallafall... körde hem igen och sov i flera timmar innan jag på kvällen körde ut till stallet för att ha lite kvalitetstid med min ponny, utan varken stress eller massa måsten. 
 
Idag har jag inte heller gjort många knop, när jag legat i sängen och bläddrat igenom mobilen och sett alla mina klasskompisarna bilder och roliga filmer från veckan och dom senaste dagarna knyter det sig i magen, jag vill ju också vara där, jag saknar dom riktigt mycket nu och börjar inse vilken fantastisk utbildning jag går på, för många kan det se ut som att det är mest slit, min pojkvän förstår inte riktigt att vi frivilligt vill hålla på med denna "7-dagars verksamheten" haha. Jag kan till viss del hålla med honom, hippologen är mer än bara en utbildning, det är ju en livsstil, men mitt mål är att jag ska hitta någon blandning av hästliv och "vanligt" liv. Stressa mindre på helgerna när jag är hemma och hälsar på och faktiskt ta mig tid till och ta det lugnt, sova ut och lyssna på min kropp. 
 
Jag tror jag behövde denna veckan på nått sätt, bryta ihop och komma igen stämmer väldigt bra in på mig. Jag är inte redo att ge upp hippologen än, jag vill visa att jag hör hemma här lika mycket som mina övriga klasskamrater och jag längtar tills jag träffar dom igen på måndag. 8 veckor har snart gått, därefter börjar jag med unghästblocket som jag verkligen ser framemot. 
 
Jag hoppas ni förstår min text och att ni förstår hur jobbigt jag haft det i veckan, det har varit riktigt tufft men nu är jag utvilad och redo och på måndag börjar jag plugga igen - fyra dagar innan tenta - HEJA MIG :) 
 
Nu kör vi så det ryker! 
Puss på er & tack för ert stöd. 
 
 

Saknar

Saknar min fina kille så mycket, snart har vi varit tillsammans i 4 fantastiska månader, tiden går fort när man är lycklig! <3
 
Har haft en "saknar mitt andra hemland-dag" så instagram har fått stå ut med lite bilder från Kalifornien iår. 
 
Världens finaste syskon <3
 
Världens underbaraste unge <3
 
 
Visa fler inlägg